Romarkyrkan har inte gett upp sin fordran på överhöghet, och när världen och de protestantiska kyrkorna erkänner den vilodag eller helgdag, romarkyrkan har infört, och förkastar Bibelns Sabbat, erkänner de därmed denna fordrans berättigande. De kan hänvisa till, att traditionernas och kyrkofädernas myndighet stödjer denna ändring, men om de gör det, glömmer de den grundregel, som skiljer dem från romarkyrkan, nämligen att ”Bibeln och Bibeln allena är protestanternas religion”. Katolikerna kan se, att protestanterna bedrar sig själva och försåtligt blundar för sakförhållandena. När rörelsen för tvunget helighållande av Söndagen får vind i seglen, kommer katolikerna att kunna fröjda sig, ty då kan de vara säkra på, att hela den protestantiska världen snart kommer att flockas runt romarkyrkans banér.