I denna allvarliga och ansvarsfyllda stund var aposteln lugn och samlad. Han hade ett betydelsefullt budskap att framföra. Hans framställning övertygade lyssnarna om att han inte var någon pratmakare. "Atenare", sade han, "jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare. Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: 'Åt en okänd Gud'. Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder." Trots all sin begåvning och allmänna kunskap, var dessa människor helt okunniga om den Gud som hade skapat världsalltet. Ändå fanns det ibland dem de som längtade efter en djupare kunskap. De sökte sig trevande mot den Evige.