Förkunnaren behöver hela sin kraft för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag. Hans bästa krafter tillhör Gud. Han skulle inte syssla med spekulationer eller andra angelägenheter som drar hans uppmärksamhet bort från hans stora uppdrag. "Ingen som tjänar i krig", förklarar Paulus, "låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold." – 2 Tim. 2:4. Här betonar aposteln hur nödvändigt det är att Kristi tjänare helt ägnar sig åt Mästarens tjänst. Den förkunnare som helt har överlämnat sig åt Gud inlåter sig inte i affärer som hindrar honom från att helt ägna sig åt sin viktiga uppgift. Han strävar inte efter materiell ära och rikedom. Hans enda ambition är att berätta för andra om Frälsaren som har uppoffrat sig själv för människorna, så att de skall kunna få del av det eviga livets skatter. Hans högsta önskan är inte att bli välbärgad utan snarare att uppenbara de eviga verkligheterna för de likgiltiga och icke-kristna. Några kommer kanske att föreslå honom att gå med i företag som ger löfte om stor ekonomisk vinst, men på sådana anbud har han bara ett svar: "Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?" – Mark. 8:36.