Under denna tid glömde han inte de församlingar som han hade organiserat i många länder. Han visste vilka faror som hotade de nyomvända troende. Därför sökte han så långt som möjligt att hjälpa dem genom att i brev förmana och undervisa dem. Från Rom sände han också ut gudhängivna evangelister, inte bara för att uppmuntra dessa församlingar utan även för att arbeta på nya fält som han själv inte hade besökt. Dessa evangelister var kloka församlingsvårdare som gav stabilitet åt det arbete som Paulus så väl hade börjat. Aposteln höll sig ständigt underrättad om förhållandena i dessa församlingar och vilka faror som hotade dem, så att han kunde övervaka dem på ett klokt sätt.