Under det att åren gick och de troendes antal ökades, arbetade Johannes med tilltagande trohet och iver för sina trossyskon. Många faror hotade församlingen under denna tid. Satan var ivrigt verksam med förförande kraft. Genom att förtala och misstänkliggöra Kristi efterföljare försökte Satans tjänare väcka motstånd mot Kristi lära. En följd därav blev, att församlingen hotades av splittring och villfarelse. Några som bekände Kristus, menade att Guds kärlek fritog dem från lydnad för Guds lag. Å andra sidan menade många att det var nödvändigt att följa de judiska sederna och ceremonierna. De menade att det räckte med att hålla lagen, utan tro på Kristi blod, för att man skulle få frälsning. Andra trodde att Kristus var en god människa, men förnekade hans gudom. Några som sade sig vara trogna mot Guds verk, var bedragare. De förnekade Kristus och hans evangelium i sitt dagliga liv. De levde själva i överträdelse och införde kätterska läror i församlingen. Därigenom blev många insnärjda i tvivel och villfarelse.