Jesus hade ännu inte druckit av vattnet för att släcka sin törst, ej heller smakat på den mat, som lärjungarna medförde åt honom. Han blev så fördjupad i denna förlorade själs frälsning, att han glömde sina kroppsliga behov. Men hans lärjungar bad honom enträget att spisa. Dock var hans tankar ännu fästade på hans stora mission och han svarade dem: ”’Jag har mat att äta som ni inte känner till.’” Lärjungarna blev förvånade och undrade inbördes, om någon hade fört mat till honom, under det de var borta. Men Jesus förklarade sina ord: ”’Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullbordar hans verk.” (Johannesevangeliet 4:32, 34)