Himmelens verksamhet upphör inte för ett ögonblick, och människorna bör ej heller någonsin vila från att göra gott. Sabbatsbudet förbjuder arbete på Herrens heliga dag; den verksamhet, varigenom människan livnär sig, måste läggas till sidan. Ingen gärning, som har till ändamål att erhålla världslig förnöjelse eller vinst, är lovlig på sabbaten. Men Kristi gärning, i det han botade de sjuka, var till ära för sabbaten. Jesus påstod, att han hade lika stor rättigh som Gud till att utföra en gärning, som var lika helig och av samma natur som den, hans himmelske Fader utförde. Men fariséerna blev än mer förbittrade, eftersom han inte bara bröt sabbaten enligt deras begrepp utan tillade den stora synden, att han gjorde sig själv jämlik Gud. Om inte folket hade gått sig emellan, hade de judiska ledarna slagit ihjäl honom på stället. ”Jesus svarade dem: Amen, amen {Sannerligen, sannerligen} säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Fadern älskar Sonen kär och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.” (Johannesevangeliet 5:19-21)