I Första Tessalonikerbrevet var Paulus’ lära om Kristi andra ankomst i fullkomlig samklang med hans tidigare undervisning till församlingen. Ändå missbrukades hans ord av somliga tessaloniska bröder. De trodde, att han härigenom uttryckte sitt hopp om, att han själv skulle leva och bevittna Frälsarens anländande. Detta förmodande orsakade större begeistring och upphetsning. De, som tidigare hade försummat sina åtaganden och plikter, såg sig nu som rättfärdigade av aposteln; härigenom stegrades deras vilja, att framhäva sina felaktiga synpunkter.