Han insåg sitt eget eländiga tillstånd i motsats till lärjungarnas tillstånd, och bad med djup ödmjukhet och vördnad dem om, att visa honom livets väg. ”’Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.’ Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.” {Verserna 31-32.} Fångvaktaren tvättade så apostlarnas sår, och vårdade dem; dessutom blev han döpt av dem. Ett helgande inflytande spred sig ibland fängelsets intagna, och allas hjärtan öppnades till, att ta emot de sanningar apostlarna gav uttryck för. De blev också överbevisade om, att den levande Guden, som dessa män tjänade, på ett mirakulöst vis hade befriat dem från deras bojor. |