Genom att hänvisa till Sin oförklarliga och gudomliga karaktär, försökte Han leda deras sinnen in i en tankebana som skulle gagna Sanningens förvandlande kraft. . . . . För att illustrera den gudomliga sanningen använde Han bilder som de kände till från naturen. Hjärtats mark bereddes därigenom för den goda säden. Han lät Sina åhörare känna att Han delade deras intressen, att Hans hjärta slog i takt med deras i sorg och glädje. Samtidigt såg de i Honom en uppenbarelse av makt och myndighet som vida överträffade deras högst ansedda rabbiners.