”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss” (Andra Korintierbrevet 4:7). På grund härav överlämnades predikan av evangeliet till felande människor, hellre än till änglarna. Det har visat sig, att den makt som verkar genom svaga mänskliga varelser, är Guds kraft, och sålunda uppmuntras vi till att tro, att den kraft som kan skickliggöra andra människor, lika svaga som vi, även kan hjälpa oss. Och de, som själva är ”okunniga och far vilse”, skall ges förmågan, att ”behandla dem rätt” (Hebréerbrevet 5:2). Då vi själva varit i nöd, känner vi till vägens faror och svårigheter och är på grund härav kallade att hjälpa andra, som råkar i samma svårigheter. Det finns själar, som är plågade av tvivel, tyngda av brister, svaga i tron och oförmögna till, att få ett grepp om den Osynlige. Men om en vän, som de kan se, kommer till dem i Kristi ställe, kan han bli en förbindelselänk, som fäster deras sviktande tro vid Kristus.