Elia visste inte, vad han gjorde, då han i öknen sade sig ha fått nog av livet och bad, att han måtte få dö. Herren tog honom i Sin stora barmhärtighet inte på orden. Det fanns ännu ett stort verk för honom att utföra. Och då hans verk var fullbordat, skulle han inte ensam och sorgsen förgås i öknen. Nej, hans lott skulle ej bli, att myllas ned i jordens stoft, han skulle av brinnande hästar och vagnar föras inför Guds tron i härlighetens himmel.