Medan Frälsaren var i Guds himmel och tog emot gåvor för Sin församling, tänkte lärjungarna på Hans tomma grav och sörjde och grät. Den dag, som var en glädjedag för hela himmelen, var för lärjungarna en dag av oro, ovisshet och sorg. Deras misstro till kvinnornas budskap är ett bevis på, hur ytterligt svag deras tro var. Nyheten om Kristi uppståndelse var något, som de alls inte hade väntat sig, och därför kunde de inte tro på dess verklighet. Det är för underbart, för att vara sant, tänkte de. De hade hört så mycket om sadducéernas läror och teorier, att begreppet uppståndelse gjorde ett vagt intryck på dem. De visste knappt, vad uppståndelse från de döda egentligen innebar. De kunde inte få något grepp om det stora ämnet.