Ett uppdrag från kungarnas kung
Gud har kallat dig till en stor och viktig gärning. Han har försökt att tukta dig, och pröva, luttra och förädla dig så att hans heliga verk kan utföras uteslutande med hans ära för ögonen, en ära som helt och fullt tillhör Gud. Vilken stor tanke att Gud väljer ut en man och leder honom in i nära kontakt med sig själv och ger honom ett uppdrag att utföra, en uppgift att utföra för honom! En svag man görs stark, en tillbakadragen man blir modig och den obeslutsamme blir en handlingens man, bestämd och snabb. Är det möjligt att en människa betyder så mycket att hon får ett uppdrag från kungarnas kung? Skall världslig äregirighet få locka oss bort från den heliga kallelsen, det upphöjda uppdraget?