På kvällen hade vi ett värdefullt samtal hos bror Spooner's tillsammans med bröderna Miller och Haskell och systrarna Sturges, Bliss, Harrison och Malin. Vi märkte nu (17) att vårt uppdrag för vår tid hade utförts i Tuscola. Vi blev mycket intresserade av detta dyrbara folk men var ändå rädda, att den syster jag har refererat till och som jag hade ett vittnesbörd till, skulle låta Satan dra nytta av henne och ge dem problem. Jag kände en allvarlig önskan om att hon måtte se saken i dess sanna ljus. Den inriktning som hon hade haft förstörde hennes inflytande både inom församlingen och utanför den. Men om hon nu ville ta emot den tillrättavisning som var nödvändig och ödmjukt ville försöka utnyttja den, skulle församlingen på nytt ta henne till sitt hjärta och folk skulle tänka mer på hennes kristna tro. Och vad som är ännu bättre: hon skulle kunna njuta av sin dyrbare Förlossares godkännande leenden. Skulle hon helt och fullt ta emot vittnesbördet, var min ängsliga fråga. Jag fruktade, att hon inte ville det och att bröderna i detta område skulle bli bedrövade för hennes skull.