När Mose såg Israels avgudadyrkan och hans vrede (301) väcktes över att de så skamligt glömt bort Gud, att han kastade stentavlorna ifrån sig och slog sönder dem, stod Aron ödmjukt vid hans sida och tog emot Moses kritik med lovvärt tålamod. Folket tilltalades av Arons älsklighet och vämjdes över Moses raseri. Men Gud ser inte på saker och ting på samma sätt som människor. Han fördömde inte Moses glöd och vrede mot Israels låga avfall.