Bror G kunde ha arbetat tillsammans med läkarna på sanatoriet, men han kunde inte samarbeta med dem. Han var alltför självupptagen för att bli elev. Han blev (438) uppblåst och egoistisk. Han hade lika goda utsikter som andra unga män, men medan de var villiga att ta emot undervisning och få en anställning, där de kunde vara till största välsignelse, ville han inte anpassa sig efter den situationen. Han ansåg att han visste för mycket för att få en underordnad ställning. Han tilltalade inte patienterna. Han var så överlägsen och diktatorisk, att hans inflytande inte kunde tolereras på sanatoriet. Han saknade inte begåvning. Om han hade varit villig att ta emot undervisning kunde han ha skaffat sig praktisk kunskap om en läkares arbete. Om han hade vårdat en ödmujuk och mild anda, kunde han ha fått framgång. Men de naturliga karaktärsbristerna har inte uppmärksammats och övervunnits. Det har på hans sida funnits en benägenhet att narras och att svara undvikande. Detta kommer att ödelägga hans användbarhet i livet och kommer absolut att stänga predikanttjänstens dörrar för honom. Den strängaste sannfärdighet borde vårdas och allt bedrägeri undvikas, precis som man vill undvika spetälska. Han har känt sig generad därför att han är så liten. Detta kan inte avhjälpas, men det står i hans makt att avhjälpa sina karaktärsbrister, om han vill. Sinne och karaktär kan, om man noggrant vårdar dem, formas efter det gudomliga mönstret.