En stor del av dem som idag utgör våra församlingar är döda i överträdelser och synder. De kommer och går precis som en dörr på sina gångjärn. Under åratal har de med självtillfredsställelse lyssnat till de högtidligaste och mest hjärtegripande sanningar, men de har inte använt sig av dem. Därför blir de mindre och mindre mottagliga för sanningens dyrbara skatter. De gripande vittnesmålen med tillrättavisning och varning väcker dem inte till omvändelse. De härligaste toner som kommer från Gud genom människor – rättfärdiggörelse genom tro och Kristi rättfärdighet – finner inte hos dem något gensvar av kärlek och tacksamhet. Den himmelske Köpmannen lägger de dyrbaraste av trons och kärlekens klenoder fram för dem, och trots att Han inbjuder dem till att köpa av Honom guld som är luttrat i eld och vita kläder att ikläda sig och dessutom ögonsalva för att de skall kunna se, förhärdar de sina hjärtan mot Honom och underlåter att byta ut sin ljumhet mot kärlek och iver. Om de fortsätter i detta tillstånd kommer Gud att förkasta dem. De (427) gör sig själva olämpliga att vara medlemmar i Hans familj.