Jesus lyfte sin hand – som så ofta hade välsignat de sjuka och lidande – och i det han räckte ut den mot den dömda staden, sade han med sorg i rösten: "O att du i dag hade insett också du, vad din frid tillhör!" Här stannade Frälsaren och lät det vara osagt vad Jerusalem kunde ha varit, om det hade tagit emot den hjälp som Gud önskade ge det – sin älskade Sons gåva. Om staden hade vetat det som det var dess förmån att kunna veta, om den hade tagit vara på det ljus som himmelen hade sänt, skulle den ha kunnat framstå i sin prakt och sitt välstånd som rikenas drottning, fri i kraft av den styrka Gud hade gett den. Inga väpnade romerska soldater skulle ha stått vid stadens portar, inga romerska fanor skulle ha vajat på dess murar. Det storslagna öde som kunde ha blivit Jerusalems, om det hade tagit emot Återlösaren, stod klart för Guds Son. Han såg att den genom honom skulle ha kunnat botas från sin svåra sjukdom, befrias från slaveriet och blivit grundad som jordens mäktigaste huvudstad. Från dess murar skulle fredens duvor ha flugit ut till alla nationer. Den skulle ha blivit världens strålande diadem.