Två av de tolv som hade sett landet resonerade em eller tid annorlunda. "Förvisso skall vi bli det övermäktiga", betonade de med eftertryck och trodde mer på Guds löfte än på jättar, befästa städer och stridsvagnar av järn. 4 Mos 13:31. De trodde själva att de talade sanning. Fastän Kaleb och Josua hade delat 40 års vandring tillsammans med sina bröder, gick de in i det utlovade landet. Kaleb var lika modig som den gången då han med Herrens härskaror begav sig från Egypten. Han bad att få ärva jättarnas högborg och det fick han. l Guds kraft drev han ut folket i Kanaan. Vingårdarna och olivträdgårdarna där hans fötter trampat blev hans ägodelar. Medan de fega stackarna och upprorsmännen förgicks i öknen, åt de här troende männen av druvorna i Estaol.