Redan i början av sin karriär i Babylon ställdes Daniel och hans vänner inför ett avgörande prov. Det faktum att de skulle få sin mat från det kungliga bordet var uttryck både för kungens välvilja gentemot dem och för hans omsorg om dem. Men eftersom en del av maten hade offrats åt avgudar, var maten på kungens bord tillägnad avgudadyrkan. Om ungdomarna hade ätit av det dignande bordet skulle man ha ansett att detog del i hyllandet av avgudarna. Men deras trohet mot Gud förbjöd dem att vara med om en sådan vördnadsbetygelse. Inte heller ville de ta den risk hovlivets lyx och utsvävningar skulle innebära för deras fysiska, intellektuella och andliga utveckling.