18, 19 (Matteusevangeliet 19:28; 25:31; Romarbrevet 8:17; Första Petrusbrevet 4:13). En helt förvandlad Petrus – [Johannesevangeliet 21:18-22 anförs.] Petrus var nu tillräckligt ödmjuk, för att förstå Kristi ord, och utan vidare undrande blev den en gång i tiden rastlöse, skrytsamme, självsäkre lärjungen dämpad och ångerfull. Förvisso följde han sin Herre – den Herre han hade förnekat. Tanken på, att Kristus inte hade förnekat och förkastat honom, var för Petrus ett ljus och en tröst samt en välsignelse. Han kände, att han kunde gå i döden genom korsfästelse, men att det måste ske med huvudet vänt nedåt. Och han, som så ingående tog del av Kristi lidanden, kommer också att få del i Hans härlighet, när Han kommer att ”sitta på sin härlighetstron” (The Youth’s Instructor, den 22. december, 1898).