Han hade särskilda skäl, att välja dessa naturliga helgedomar, för att ge folk undervisning. Landskapet låg framför Honom, rikt på scener och föremål, som både de högstämda och de ödmjuka var bekanta med. Utifrån dessa ritade Han illustrationer, som förenklade Hans läror och gjorde ett fast intryck på åhörarnas sinnen. Fåglarna, som sjunger på de lummiga grenarna, dalens glödande blommor, den fläckfria liljan vilande i sjöns sköte, de höga träden, de fruktbara åkrarna, den böljande säden, den karga jorden, det ofruktbara trädet, de mäktiga kullarna, de bubblande bäckarna, den nedgående solen färgande och förgyllande himlen, allt fungerade som undervisningsmedel eller som emblem, genom vilka Han lärde ut den gudomliga sanningens skönhet. Han kopplade Skaparens synliga gärningar till livets ord, som Han talade och ledde på så sätt sinnet från betraktelsen av naturen till naturens Gud.