Jesus valde för Sitt bruk ett föl, som aldrig någon människa hade suttit på. Lärjungarna lade i glad entusiasm sina kläder på fålen och hjälpte sin Mästare upp. Så snart, som Han satt på plats, genljöd luften av ett högt triumfrop, och folkmassan hyllade Honom som Messias, sin Kung. Jesus tog nu emot den hyllning, som Han aldrig tidigare hade tillåtit, och Hans lärjungar tog detta som bevis på, att deras glada förhoppningar skulle förverkligas, genom att de skulle få se Honom erkänd i Jerusalem som Israels kung. Alla var glada och upprymda; folket tävlade med varandra om, att hylla Honom. De kunde inte visa yttre pompa och prakt, men de gav Honom tillbedjan från glada hjärtan. De kunde inte skänka Honom kostsamma gåvor, men de bredde ut sina ytterkläder som en matta på Hans väg, och de strödde också de lummiga grenarna av oliv och palm på vägen. De kunde leda triumftåget utan kungliga standar, men de skar ned de utspridda palmgrenarna, naturens segersymbol, och viftade med dem uppåt, medan deras högljudda jubel och hosiannarop fyllde luften.