Jesus hade samtalat allvarligt med och undervisat lärjungarna; men då Han närmade Sig Getsemane, blev han märkligt tyst. Hans lärjungar blev förbryllade och betraktade oroligt Hans ansikte, i hopp om att där kunna läsa en förklaring till den förändring, som hade kommit över deras Mästare. De hade ofta sett Honom deprimerad, men aldrig tidigare så ytterst ledsen och tyst. Då Han fortsatte, ökade denna märkliga sorg; men de vågade inte, att fråga Honom om orsaken. Hans kropp gungade, som om Han hölle på att falla. Lärjungarna letade ivrigt efter Hans vanliga tillflyktsort, för att deras Mästare skulle få vila.