Det finns i den religiösa världen en teori om helgelse, som i sig själv är falsk och farlig till sitt inflytande. I många fall äger inte de, som säger sig vara helgade, den äkta varan. Deras helgelse består i prat och tillbedjan i egen kraft. De, som verkligen försöker att fullända en kristen karaktär, kommer aldrig att ge näring åt tanken, att de är syndfria. Deras liv må vara oförvitligt, de må vara levande företrädare för den sanning som de har anammat; men ju mer de vänjer sig vid att tänka på Kristi karaktär, och ju närmare de kommer Hans gudomliga avbild, desto tydligare kommer de att skönja dess fläckfria fullkomlighet, och desto djupare kommer de att känna sina egna brister.