Moses var död, men hans inflytande dog inte med honom. Det skulle fortleva och inverka på folkets hjärtan. Minnet av hans heliga, oegennyttiga liv skulle länge bli bevarat, och dess tysta, övertygande kraft skulle utveckla även deras liv, som hade ringaktat hans ord, medan han levde. Liksom skimret av den nedgående Solen lyser upp bergstopparna en lång stund, efter att Solen själv har sjunkit ned bakom kullarna, sprider de renas, heligas och godas gärningar ljus över världen en lång tid efter personernas bortgång. Deras gärningar, deras ord, deras exempel skall alltid leva. "[D]en rättfärdiges minne skall alltid bestå." Psaltaren 112:6.