På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. Då ropade Herren på Samuel. Gossen, som trodde, att Eli kallade på honom, sprang till prästens säng, sägande: 'Här är jag, du ropade på mig.' Denne svarade: 'Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.' Kallelsen upprepades tre gånger, och Samuel besvarade den på samma sätt varje gång. Eli förstod då, att den hemlighetsfulla kallelsen kom från Gud. Herren hade gått förbi Sin utvalde tjänare, den vithårige mannen, för att meddela Sig med ett barn. Detta var i och för sig själv en bitter, ehuru välförtjänt, tillrättavisning för Eli och hans hushåll.