När profeten tillrättavisade Saul för hans handlingssätt vid Gilgal, tyckte inte Saul, att han begått någon stor synd, utan ansåg, att han blivit orättvist behandlad samt sökte, att försvara sitt tillvägagående och anföra ursäkter för sitt felsteg. Efter den tiden umgicks han väldigt litet med profeten. Samuel älskade Saul, som om han varit hans egen son, medan Saul – med sitt oförskräckta och känslofulla sinnelag – hade hyst stor aktning för profeten. Emellertid kände han harm över Samuels tillrättavisning och undvek honom därför så mycket som möjligt.