Den allsmäktige Skaparen samlade den himmelska hären, för att hedra Sin Son med särskild ära i alla änglars närvaro. Sonen satt på tronen med Sin Fader, och de heliga änglarnas himlaskara var församlad omkring dem. Då kungjorde Fadern, att Han Själv hade beslutat, att Kristus, Hans Son, skulle räknas som Hans like; så att varhelst, som Hans Son var närvarande, var det som om Hans Själv vore närvarande. Sonens ord skulle åtlydas lika villigt som Faderns ord. Han hade gett Sin Son myndighet, att befalla över den himmelska hären. I synnerhet skulle Sonen verka i förening med Honom Själv vid den tidigare bestämda skapelsen av jorden och varje levande varelse, som skulle finnas till på jorden. Sonen skulle utföra Hans vilja och Hans avsikter, men skulle inte göra något på eget bevåg. Faderns vilja skulle förverkligas genom Honom.