Jakob stred med ängeln hela natten, och bad om en välsignelse. Ängeln tycktes avvisa hans bön, genom att ständigt påminna honom om hans synder, och samtidigt sökte han, att slita sig loss från honom. Jakob var fast besluten om, att hålla kvar ängeln, inte bara med fysisk styrka, utan med levande tro. I sin eländighet hänvisade Jakob till sitt hjärtas ånger och den djupa förkrosselse han hade känt över sina fel. Ängeln lyssnade till hans bön till synes med likgiltighet, och fortsatte att anstränga sig, för att undgå Jakobs famntag. Han kunde ha använt sin övernaturliga kraft och med makt ha rivit sig loss från Jakob, men han valde inte att göra detta.