Satans ansträngningar, för att förstöra Kristi menighet med våld, blev fruktlösa. Den stora strid, i vilken Kristi lärjungar offrade livet, upphörde ej, då dessa trofasta banérförare föll på sin post. De segrade i nederlaget. Guds medarbetare blev dräpta, men Hans verk gick stadigt framåt. Evangeliet vann allt större utbredning, och antalet anhängare ökade. De trängde in i trakter, där inte ens Roms örnar kunde nå fram. En kristen, som gick till rätta med de hedniska ämbetsmännen, som främjade förföljelsen, sade: Ni kan ”döda oss, pina oss och fördöma oss, men Er orättfärdighet är beviset på, att vi är oskyldiga och Er grymhet gagnar Er inte heller.” Denna bidrog bara än mer till, att få andra att anta deras tro. ”Ju oftare Ni mejar ned oss, desto mera växer vårt antal. De kristnas blod är ett utsäde.” |