Därefter såg jag Jesus leda den förlossade gruppen till stadens port. Han grep tag om porten och svängde den inåt på dess glittrande gångjärn och uppmanade folken, som hade bevarat sanningen, att gå in. Inne i staden fanns ögonens samlade fröjd. Rik härlighet syntes överallt. Så betraktade Jesus Sina frälsta heliga; deras anleten strålade av härlighet; och då Han riktade sin kärleksfulla blick mot dem, sade Han, med fyllig och melodisk röst: ”Jag ser Min själs möda, och är nöjd. Denna rika härlighet är Er, att njuta av för evigt. Era sorger är över. Det skall inte mera förekomma någon död, ej heller sorg, ej heller klagan, ej heller skall det förekomma någon smärta.” Jag såg den förlossade hären böja sig ned och kasta sina glittrande kronor framför Jesu fötter, och så, sedan Hans älskliga hand hade rest dem upp, rörde de vid sina guldharpor och fyllde himmelen med sin rika musik och sång till Lammet.