Sedan sänkte sig ett underbart ljus ned över dessa grupper för att upplysa alla som ville ta emot ljuset. Några av dem som befann sig i mörker tog emot det och gladde sig. Andra stod emot ljuset från himlen och sade att det hade sänts för att vilseleda dem. Ljuset försvann då från dessa och de lämnades kvar i mörkret. De som hade tagit emot ljuset från Jesus gladde sig över det större mått av dyrbart ljus, som föll på dem. Deras ansikten strålade av helig glädje, medan de med djupaste intresse riktade sina ögon uppåt mot Jesus. Deras röster stod i samklang med änglarnas röster: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit”. När de upplysta höjde sina röster, såg jag att de som var i mörker trängde dem. Många av dem som tog emot det heliga ljuset slet då av banden som höll dem fast och ställde sig utanför grupperna. Medan de gjorde det, gick män som tillhörde de olika grupperna och knöt åt banden som höll på att lösas upp. Dessa var män som de olika grupperna såg upp till. En del av dem använde insmickrande ord, medan andra såg på dem med vreda blickar och gjorde hotfulla gester. De upprepade ständigt: "Gud är med oss. Vi står i ljuset. Vi har sanningen”. Jag frågade vilka dessa män var och fick veta att de var predikanter och ledare som själva hade förkastat ljuset, och nu inte heller ville att andra skulle ta emot det.