Därpå såg jag, att de sju sista plågorna snart skulle utgjutas över dem, som ej ha något beskydd; men världen brydde sig ej mera om dem, än den skulle. göra, om så många droppar vatten snart skulle falla. Jag blev sedan iståndsatt att kunna uthärda den fruktansvärda synen av de sju sista plågorna, som äro Guds vrede. Jag såg att hans vrede var fruktansvärd och förfärlig, och om han skulle uträcka sin hand eller lyfta den i vrede, skulle jordens inbyggare bliva såsom om de aldrig varit till, eller också skulle de komma att lida av obotliga sår och förtärande plågor, och de skulle ej kunna finna någon räddning, utan bliva tillintetgjorda därav. Förskräckelse grep mig, och jag föll på mitt ansikte framför ängeln och bad honom om att taga bort synen, ty den var fasaväckande. Då insåg jag såsom aldrig förr nödvändigheten av att noggrant rannsaka Guds ord för att få veta, huru man skulle kunna undgå de plågor, som enligt Herrens ord skola komma över alla de ogudaktiga, vilka tillbedja vilddjuret och dess bild och taga dess märke på sin panna eller på sin hand. Att någon kunde överträda Guds lag och nedtrampa hans heliga sabbat i trots av dessa fruktansvärda hotelser och domar, förundrade mig storligen.