Adventbudskapet, 1922 utg. kapitel 21. 107. Från sida 81 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Jag menade, att det var min plikt att ej en sam njuta av detta utomordentliga skådespel, ehuru mitt hjärta var överväldigat av glädje över innehållets glans, skönhet och värde. Jag ställde därför asken på ett bord mitt i ett rum samt utsände meddelande om, att alla, som önskade, kunde komma och se den härligaste och mest strålande syn, som människor någonsin sett här i detta livet. |