Petrus följde sin Herre, efter att denne blivit förrådd. Han var intresserad att se, vad man skulle göra med Jesus. Men då han blev beskylld för att vara en av hans lärjungar, ledde fruktan för egen personlig säkerhet honom att förklara att han aldrig känt den människan. Lärjungarna voro kända för sitt sanningsenliga tal, och för att övertyga sin anklagare om att han ej var en av Kristi lärjungar, förnekade Petrus för tredje gången beskyllningen med en ed. Jesus som var på kort avstånd från Petrus, vände sig om och såg på honom med en bedrövad, förebrående blick. Lärjungen erinrade sig nu såväl de ord, Jesus hade sagt till honom vid nattvardsbordet, som sitt eget ivriga påstående: "Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig." Han hade förnekat sin Herre och det till och med med en ed; men denna Jesu blick smälte Petri hjärta och frälste honom. Han grät bittert, ångrade sin stora synd och blev omvänd, och nu var han beredd att styrka sina bröder.