Jesu moder var närvarande. Hennes hjärta genomborrades av kval, sådana som endast en moder kan känna; men liksom lärjungarna hoppades hon ännu, att Kristus skulle utföra ett stort underverk och befria sig från sina dödsfiender. Hon kunde ej uthärda den tanken, att han skulle låta sig korsfästas. Men förberedelserna gjordes, och Jesus placerades på korset. Hammare och spikar hämtades. Lärjungarna försmäktade i djupet av sina hjärtan. Jesu moder sjönk förkrossad ned under en själsångest, som knappast kunde uthärdas. Innan Frälsaren naglades vid korset, buro lärjungarna bort henne från skådeplatsen, för att hon ej skulle höra ljudet av hammarslagen, i det spikarna hamrades genom muskler och ben i hans ömma händer. Likväl klagade Jesus ej, men jämrade sig av smärta. Hans ansikte var blekt, och stora svettdroppar syntes på hans panna. Satan fröjdade sig över de lidanden, som Guds Son genomgick, men fruktade dock för att hans försök att omintetgöra frälsningsplanen skulle vara förgäves, att. hans rike var förlorat och att han själv till slut måste gå under.