Ett härligt ljus sänkte sig ned över dessa grupper för att upplysa alla, som ville mottaga det. Några av dem, som voro i mörker, mottogo ljuset och fröjdade sig. Andra förkastade ljuset från himmelen, i det de sade, att det var sänt för att vilseleda dem. Ljuset lämnade dessa, och de kvarlämnades i mörker. De som hade mottagit ljuset från Jesus, gladde sig över det större mått av dyrbart ljus, som föll på dem. Deras ansikten strålade av helig glädje, medan deras blick med djupaste intresse var vänd uppåt mot Jesus, och man hörde deras stämmor ljuda i samklang med änglarnas: "Frukten Gud och given honom ära, ty stunden är kommen, då han skall hålla dom." Då de höjde detta rop, såg jag, att de, som voro i mörker, knuffade dem. Många av dem, som mottogo det heliga ljuset, söndersleto nu de band, som bundo dem, och trädde utanför och stodo avskilda från dessa grupper. I det de gjorde detta, gingo män, som tillhörde de olika grupperna och vilka de högaktade, förbi, några med vänliga ord och andra med vreda blickar och hotande åtbörder. Dessa män åtsnörde banden, som höllo på att lossna. och upprepade oavbrutet: Gud är med oss Vi stå i ljuset. Vi hava sanningen." Jag frågade då, vilka dessa män voro, och fick veta, att de voro predikanter och ledande män, som själva hade förkastat ljuset och ej ville, att andra skulle antaga det.