Barnen skulle besparas mycket ont, om de vore mer förtroliga med sina föräldrar. Föräldrarna borde uppmuntra sina barn till större förtrolighet, så att de skulle vara öppna och uppriktiga mot dem och komma till dem med sina problem. När de blev osäkra och inte visste vad som var rätt, skulle de kunna lägga fram saken för sina föräldrar och förklara hur de såg saken och vända sig till dem för att få råd. Vilka kan se farorna som hotar dem och klarare peka ut dem än gudfruktiga föräldrar? Vilka kan bättre än de förstå egenheterna i sina egna barns läggning? Mamman, som har sett varje förändring i barnens sinnelag ända från deras tidiga barndom och som därför känner till böjelserna i deras natur, är den som bäst kan ge sina barn råd. Vem skulle lika bra som barnets mor med stöd av fadern tala om vilka karaktärsdrag som behöver tyglas och hållas tillbaka?