Överallt finner vi en tendens att ersätta individuella strävanden med organiserat arbete. Mänsklig vishet eftersträvar att bilda föreningar, centralisera, och bygga stora församlingar och institutioner. De flesta överlåter välgörenhetsarbetet åt andra, till sällskap och organisationer. De drar sig undan kontakt med världen och deras hjärtan kallnar. De blir självupptagna och oemottagliga. Deras kärlek till Gud och människor dör. Kristus har gett sina efterföljare en individuell uppgift – ett arbete som inte kan utföras av någon annan. Att tjäna de sjuka och fattiga och föra ut evangeliet till de förlorade skall inte överlämnas till kommittéer och organiserade välgörenhetsinrättningar. Evangeliet kräver individuellt ansvar, individuella bemödanden och personliga uppoffringar. MH147 (1905).