Det som Kristus var här på jorden, bör Kristi tjänare sträva efter att vara. Han är vårt exempel, inte bara i Sin fläckfria renhet, utan i Sitt tålamod, Sin mildhet och Sitt vinnande väsen. Hans liv är en bild på sann artighet. Han hade alltid en vänlig blick och ett tröstande ord till de behövande och de nedtryckta. Hans närvaro förde in en renare atmosfär i hemmet. Hans liv var som en verksam surdeg bland samhällets element. Ren och obesmittad vandrade Han omkring mellan de tanklösa, de ohyfsade, de oartiga, bland oredliga tullmän, orättfärdiga samariter, hedniska soldater, enkla bönder och den blandade hopen. Han talade ett medkännande ord här och ett ord där. När Han såg människor som var trötta och som var tvungna att bära tunga bördor, hjälpte Han dem med bördorna och upprepade för dem de lärdomar om Guds kärlek, barmhärtighet och godhet som naturen hade lärt Honom. De ringaste och minst lovande sökte Han inge hopp, genom att Han för dem framhöll en försäkran om att de kunde uppnå en karaktär, som skulle göra det uppenbart att de var Guds barn.