Jesu lära var av ett helt annat slag, än de skriftlärdes. De bekände sig vara förvaltare av lagen, både den skrivna och den traditionella. Men den formella tonen i deras undervisning visade, att de såg inget i de heliga lärorna, som ägde livskraftig styrka. De framställde intet nytt, sade inga ord, som tillfredsställde själens längtan. De gav inte mat till de hungriga fåren och lammen. Deras sedvana var, att koncentrera sig på lagens oklarheter, och deras resonemang utmynnade i märkliga uttalanden, som vare sig lärde män eller vanligt folk kunde förstå.