Barn måste fostras enligt en annan grundsats, än den, som råder vid dressyr av djur, som inte kan resonera själva. Ett djur skall endast vänjas vid, att underordna sig sin herre, medan ett barn skall lära sig, att behärska sig självt. Viljan måste övas upp till, att lyda förståndets och samvetets bud. Ett barn kan vara så disciplinerat, att det, liksom ett djur, saknar egen vilja; dess individualitet uppgår i lärarens. En sådan uppfostran är oklok, och den får katastrofala följder. Barn, som uppfostras på detta vis, saknar stabilitet och beslutsamhet. De har inte lärt sig, att handla efter principer, och förståndsförmågorna har inte stärkts genom övning. Så vitt möjligt, bör varje barn uppläras till självtillit. Genom att försätta sina olika förmågor i verksamhet, upptäcker barnet sina starka och svaga sidor. En förståndig lärare ser till, att de svaga sidorna stärks, så att barnet uppnår en välbalanserad, harmonisk karaktär.