På Jesu tid var de ungas lärare formalister. Under Sin förkunnartjänst tillkännagav Jesus för rabbinerna: ”’Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.” {Matteusevangeliet 22:29.} Och Han anklagade dem för, att ”de läror de förkunnar är människors bud.” {Kapitel 15:9.} De uppehöll sig vid traditioner, och upphöjde dessa långt över Skriften. Människors utsagor, och ändlösa räckor av ceremonier, lade beslag på en stor del av de studerandes liv, varvid den undervisning, som ger Gudskunskap, försummades. De stora lärarna uppförstorade alltid småsaker, specificerade alla detaljer, som skulle iakttas under religionens ceremonier, och gjorde deras utövande till den största plikten. De betalade ”tionde av mynta, dill och kummin”, samtidigt som de försummade ”det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten.” {Kapitel 23:23.} Därmed fördes det in en massa skräp, som dolde de stora huvudpunkterna i Guds tjänst för de ungas blick.