Vanor, som ofta upprepas, är karaktärsdanande. Barn, som tillåter sig, att tala oartigt till varandra och att vara ohövliga i hemmet, danar vanor, som kommer att följa dem genom livet, och som kommer att visa sig vara väldigt svåra, att övervinna. De visar inte, att de fruktar Herren. De visar ingen förfinad personlighet; deras sätt blir grovt, utan hövlighet och det, som utmärker en bildad person; och allt detta ger en bild av uppfostran i hemmet! Genom barnens uppförande utom hemmet kan främmande som i en öppen bok läsa om livet i hemmet. Där läser de om försummade plikter, om brist på omtanke, brist på självbehärskning, om böjelse för strid, snarstuckenhet och otålighet; medan de, som visar sig ha Guds vilja för ögonen, både genom personlighet och i ord, vittnar om, att de kommer från ett hem, där tålamodet uppövas, där man tar hänsyn till tillvarons små hövlighetsuttryck, och där alla ser till, att göra sin plikt, för att glädja andra. ...