Berättelsen om Akan lär ut den allvarsmättade läxan, att på grund av en enda människas synd vilar Guds ogillande över ett folk eller en nation, tills överträdelsen klarlagts och bestraffats. Synden är fördärvande till sin natur. En person, som smittats av dess livsfarliga spetälska, kan komma att sprida farsoten till tusentals. . . . Många vågar inte fördöma ogudaktigheten av rädsla för, att förlora ställning eller gillande. Och av somliga betraktas det som ovänligt, att åthuta synden. En Guds tjänare . . . åvilar den högtidligaste plikt, att framställa Guds Ord, utan fruktan eller fikande efter favörer. Han måste kalla synden vid dess rätta namn. ...