Det var midnatt, när det behagade Gud att befria sitt folk. Medan de ogudaktiga omringade dem och hånade dem, visade sig plötsligt solen, skinande i all sin kraft, och månen stod stilla. . . . . . Mörka, tunga moln steg upp och stötte samman. Men det fanns en klar fläck av oföränderlig härlighet, varifrån Guds röst ljöd såsom ljudet av många vatten, skakande himmelen och jorden. Det blev en stor jordbävning gravarna öppnades, och de som under den tredje ängelns budskap hållit sabbaten och avsomnat i tron, trädde förhärligade fram från sina stoftläger för att höra det fridsförbund som Gud ville ingå med dem, som hållits hans lag. {Adventbudskapet 361}