Sedan visade Han den sanna grunden på vilken förlåtelse skall ges och vila och faran med att vårda en oförlåtande anda. I en liknelse berättade Han om en kungs affärer med de ansvariga som administrerade hans regerings angelägenheter. Några av dessa ansvariga fick stora summor pengar som tillhörde staten. Då kungen undersökte deras förvaltning av detta förtroende, fördes det inför honom en man vars konto visade en skuld till sin herre på den ofantliga summan av tio tusen talenter. Han hade ingenting att betala med, och enligt sedvänjan befallde kungen att han skulle säljas, med allt vad han hade, för att betalningen skulle kunna erläggas. Men den förskräckte mannen föll ned inför hans fötter och bad honom och sade: ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.