I närheten av brudens hus dröjer tio unga kvinnor klädda i vitt. Var och en bär en tänd lampa och en liten flaska för olja. Alla väntar oroligt på brudgummens ankomst. Men det uppstår en försening. Timme efter timme går; de väntande blir trötta och somnar. Vid midnatt hörs ropet: ”Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.” De sovande, som plötsligt vaknar, reser sig. De ser processionen gå vidare, upplyst av facklor och glada av musik. De hör brudgummens röst och brudens röst. De tio jungfrurna griper sina lampor och börjar att göra dem i ordning, för att i hast gå åstad. Men fem har struntat i att fylla sina behållare med olja. De hade inte räknat med så långa förseningar och de har inte förberett sig för nödsituationen. I nöd vädjar de till sina klokare följeslagare och säger: ”Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.” De andra fem väntande, med sina iordningställda lampor, har tömt sina oljebehållare. De har ingen reservolja, och de svarar: ”Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.”